Hur kan AI tänkas påverka framtiden?
Under de senaste tio åren har vi tydligt sett en ”vinnaren-tar-allt-logik" som har gjort det möjligt för ett fåtal digitala giganter att kapa åt sig den största delen av affärskakan inom sina respektive områden. Facebook blev platsen där vi umgicks med vänner och bekanta. Instagram blev appen för det visuella och det inspirerande. Snapchat oasen där unga slapp oss vuxna. Det professionella livet samlade vi pa LinkedIn och våra delade dokument sparade vi på Dropbox. En dominerade plattform för varje syfte.
Det som har kommit att kallas"nätverkseffekter" innebär i sin enklaste mening att värdet för en produkt eller tjänst ökar ju fler användare som ansluter sig. Något som gör det svårt för nya aktörer att komma med lösningar som redan finns på en marknad.
Innan vi går in på vad som händer när vi adderar AI till ekvationen vill jag tillägga att nätverkskraften inte är lika stark för alla typer av plattformar. Om vi tar Netflix och HBO som exempel spelar det inte så stor roll vad våra vänner väljer, snarare är utbud och innehåll viktigt för de val vi själva gör. KRY och Min Doktor är andra exempel där tillgänglighet, enkelhet och trovärdighet blir viktigt - snarare än antalet doktorer eller patienter som är anslutna till plattformen.
Så vad händer när artificiell intelligens blir en central komponent i de produkter och tjänster som vi använder? Ja, mycket pekar på att de fåtal som redan är vinnare kommer att få ännu större fördelar.
Förutom mekanismen kring nätverkseffekter gillar vi användare digitala produkter och tjänster som funkar så bra som möjligt (en no-brainer). Det som händer när AI, "det nya guldet", alltmer integreras i dessa lösningar är att en självförstärkande loop kan sätta fart:
En bra produkt > många kunder > mycket data > bättre AI:n > vassare produkter > ännu fler kunder > ännu mer data > ännu bättre AI:n > ännu vassare produkter.
Och så vidare.
Låt oss ta smarta högtalare som exempel. Idag är Google Home och Amazons Echo ungefär lika träffsäkra på att ge oss svar på våra frågor. Men om en av dem skulle bli betydligt bättre än den andra, skulle de flesta av oss välja just den. Vilket skulle ge den bästa produkten ännu större försprång över tid.
Samtidigt som AI kan göra att vissa produkter och tjänster rejsar om andra, både i funktionalitet och mängd data, blir det bakomliggande företaget dessutom en än mer attraktiv arbetsgivare. Med kapital, spännande data och personalförmåner som kan attrahera de bästa digitala talangerna. Att komma i kapp blir mer eller mindre omöjligt.
Men det stannar inte där. Företag som sitter på den största mängden data kommer också att vara de som tränar upp de smartaste artificiella intelligenserna, som i nästa steg kan appliceras bredare. Google skulle inte "bara" kunna bli den dominerande aktören inom sök och röststyrd AI, utan samtidigt inom medicin, energi, utbildning, jordbruk, underhållning och många andra områden. Ett monopol som går tvärs över en mängd olika branscher.
Logiken att "vinnaren-tar-ännu-mer" gäller inte bara företag utan också nationer, där de länder som får ett försprång uppnår hävstångseffekt och efter ett tag blir överlägsna när det kommer till ekonomisk styrka, politisk makt och intelligens. AI-tungviktaren Kai-Fu Lee kallar detta för en "bipolär världsordning".
Smartskallen Amy Webb beskriver i boken The Big Nine att det framför allt är nio företag och två nationer som leder utvecklingen inom AI. De amerikanska bolagen Google, Microsoft, Amazon, Facebook, IBM och Apple (kallade "G-MAFIA"). Samt de kinesiska bolagen Baidu, Alibaba och Tencent (kallade "The BAT"). Kai-Fu Lee är inne på samma linje i boken AI Superpowers, dock utelämnar han IBM och Apple från sin lista.
Att ligga i AI-framkant (ha tillgång till tekniken, algoritmerna, kompetensen och stora mängder data) kan alltså ge en oproportionerligt stor fördel framöver - och med stor sannolikhet förstärka maktbalansen där USA och Kina ytterligare tar täten.
Samtidigt ser vi att avsaknad av centrala AI-komponenter kan leda till oproportionerligt stora nackdelar. Länder som idag ligger efter när det kommer till digital utveckling riskerar att drabbas av dubbla smällar. Den första smällen handlar om att produktion av fysiska produkter fram tills nu har lagts i utvecklingsländer med låga lönekostnader. AI, i kombination med andra teknologier såsom robotar och 3D-skrivare, kommer med stor sannolikhet möjliggöra för produktion att flyttas tillbaka till dess hemmamamarknader. Resultatet blir en enorm arbetslöshet. Den andra smällen är att brist på kompetens, kapital och data gör att dessa länder samtidigt riskerar att missa AI-tåget.
När AI ger nya muskler till de som har möjlighet att nyttja dess möjligheter riskerar vi alltså en ökad grad av A-lag vs B-lag, både när det kommer till företag och länder.
Vinnarna tar inte bara allt - utan ännu mer.
Förlorarna förlorar allt.
Så, vill vi gå vi mot en framtid som domineras av fåmannavälde där enstaka företag, länder och individer sitter på all makt? En makt som dessutom hela tiden ökar över tid.
Kopplat till AI finns en mängd icke-tekniska frågor som måste diskuteras, såsom hur vi reglerar ägandet av data. En av de som lyfter detta är min personliga favorit Yaval Noah Harari. Harari skriver i boken 21 Lessons for the 21st Century, att om vi vill förhindra koncentrationen av all rikedom och makt till en elit behöver vi reglera förutsättningarna för data, den moderna tidens mest värdefulla tillgång. En uppgift som dock inte är helt enkel eftersom "data is everywhere and nowhere at the same time. It can move at the speed of light and you can create as many copies of it as you want." Hur vi ska reglera ägandet av data kan vara den viktigaste politiska frågan i vår moderna tid, menar Harari.
Som vanligt är frågor kring teknologi och framtid paradoxala. Spejar vi med vår dystopiska blick är det lätt att se en framtid med kraftigt ökad ojämlikhet både mellan och inom länder (samt en rad andra utmaningar, inte minst etiska sådana). Spejar vi med en mer positiv blick ser vi en positiv framtidsbild med AI som hjälper oss på en mängd olika sätt. På global nivå beskrivs en av dessa möjligheter av bland andra Lisa Su: “We see incredible opportunity to solve some of the biggest social challenges we have by combining high-performance computing and AI - such as climate change and more". Tittar vi på den svenska arenan specifikt skriver Myndigheten för digital förvaltning, DIGG, i en rapport att AI-användning kan stärka den svenska välfärden motsvarande ungefär 140 miljarder kronor årligen. Regeringen skrev redan 2017 att AI är en nyckel för att stärka svensk konkurrens. Listan över möjligheter kan göras lång. Men för att fördelarna ska kunna nyttjas krävs, inte helt oväntat, konkret och ambitiös handling!
Sverige har god potential att dra nytta av möjligheterna med AI eftersom vi sitter på den viktiga kombinationen av tillgång till kapital och duktiga tech-entreprenörer (Stockholm levererar näst flest unicorns per capita i världen efter Silicon Valley). Men för att att Sverige inte ska hamna på efterkälken krävs betydligt mer görande och färre texter som denna. Det krävs också ett stödjande politiskt system som möjliggör att data kan användas samt ökade satsningar på utbildningar som förser Sverige med nödvändig AI-kompetens. Och säkert en rad andra saker.
Så, det är hög tid att på lyfta AI högre upp på den politiska agendan! För att vi inom betydligt fler områden ska kunna gå från rapporter och förstudier till ACTION.
/ Judith Wolst
