Efter två dagar fulla av föreläsningar och webb-relaterade samtal med spännande människor, är den framför allt ordet inspiration jag tar med mig hem från Webbdagarna 2011. Sociala medier - fantastiska relationsbyggande verktyg. Men det är IRL och med mobilen på ljudlös i fickan som relationen blomstrar. Eller tar fart - polletten trillar ner - avataren får ett ansikte. Vi ger varandra en kram, ett leende, en fråga. Eller så viker vi av till höger för att slippa möta varandras blickar.

IRL "tvingas" vi till en typ av konfrontation som inte uppstår på nätet. IRL kan vi inte koppla ifrån i de fall vi upplever situationen som obekväm. IRL är vi "100% människor" som rodnar vid obekväma frågor, tvekar inför en konfrontation och inte kan dölja skrattet åt våra egna skämt. 

Tillbaks till Webbdagarna 2011. Tack för all inspiration! Dock gnager sig ytterligare en känsla fast. Irritation. Irritation på ett sätt som aldrig tidigare har drabbat mig på detta sätt.

Negativa kommentarer i backchannel. Tankar kring konferens-transparensens baksida.

Twitter - ett fantastiskt verktyg. Med en inbyggd logik som innebär att tyckandet blir till synes friktionslöst. Det är väldigt enkelt att trycka ut en #webbdagarna-kommentar i en mörk sal. Lika lätt att uttala samma kommentar över ett lunch-samtal? Eller öga mot öga framföra sin åsikt direkt till den talare man kritiserar? Knappast.

Min irritation grundar sig uttalanden likt dem nedan. Nödvändiga? Konstruktiva? Värdeskapande?

Tyckandet i en backchannel får lätt fötter och blir kollektivt. En negativitet som planterar sig i andra åskådares medvetanden.

Jag eftersöker fasen en ökad generositet i det digitala surret kopplat till den talare som står på scenen i ögonblicket. Vem sjutton darrar inte på rösten av att stå inför tusen personer och försöka briljera (?!) - när detta dessutom inte tillhör personens ordinarie arbetsuppgifter. Ganska få talare på listan kan klassas som "professionella talare" utan arbetar som webbansvariga, m-chefer eller affärsutvecklare. Just detta gör "casen" verklighetsförankrade. Inte framföranden perfekta. Detta kombinerat med konsult-talarnas presentationer ("best practice" & "så här har andra gjort") anser jag skapar en bredd i ett program.

Som besökare tycker jag att man har ett ansvar i hur man nyttjar en konferens gemensamma digitala rum. Frihet så klart! Men inte utan ansvar. Nästa gång hoppas jag på färre icke-konstruktiva realtids-attacker mot talare som ej ges chansen att bemöta kritiken. Ens knappt identifiera dess avsändare.

End of irraitation.

Tillägg 22.57: Jardenberg skriver inom samma tema, Du sitter inte längre på läktaren bara för att du inte stå på scenen