Den digitala strategin måste bli mänsklig!

Digitaliseringen innebär en mängd olika saker, men vad den framför allt innebär är förändring – till och med konstant förändring som aldrig sätter sig själv på paus. Om vi tycker att det går fort idag så kommer det med största sannolikhet att gå ännu snabbare i morgon. Förändringstakten har visat sig bara öka och öka, exponentiellt till och med vilket innebär dubbelt så snabbt vartannat år. 1, 2, 4, 8, 16, 32, 64, 128… osv. I boken Den andra maskinåldern jämförs digitaliseringen med Hemmingways beskrivning av hur paniken infinner sig: Först gradvis. Sen plötsligt.

Vi har lyckats utveckla enormt listiga teknologier med en stor inneboende kraft – som vi nu har svårt att förutsäga vilka riktningar de kommer att ta. På gatorna har självkörande bilar börjat rulla, artificiell intelligens komponerar musik på egen hand och datorer har börjat ställa sjukdomsdiagnoser. Blickar vi framåt ser vi olika möjliga scenarios a la science fiction-filmer som knackar på dörren med robotar, uppkopplade kroppar och artificiell intelligens som känner oss bättre än oss själva. Ingen kan med trovärdighet säga att det vet hur framtiden kommer att se ut och mitt i detta försöker vi samtidigt leva våra liv. Älska, jobba och uppnå någon form av balans däremellan.

Det paradigmskifte digitaliseringen medför handlar inte bara om teknik utan om hur väl vi människor ska hantera – och göra det bästa – av en förändringstakt som är konstant. Den brottningsmatchen vi både för med oss själva och med digitaliseringen som fenomen. Vi driver en rad hypoteser, bland annat:

• Att för att mäkta med digitalt förändringsarbete måste vi dels bryta ner digitaliseringen i greppbara mumsbitar som är relevanta för just ERT företag. Och samtidigt måste vi bygga upp människan så att hon snarare drivs av nyfikenhet än stress på resan. Digitaliseringen handlar inte bara om teknik, utan minst lika mycket om medarbetaren
• Vi måste våga erkänna för varandra och för oss själva att vi inte kan och förstår allt, och att det är ok! Inte ens de digitala experterna har koll på alla områden då digitaliseringen blivit så pass komplex och svår att överblicka. I en tid där 5- eller 10-årsplaner är bortkastad tid, är den bästa strategin snarare att säga att vi inte vet. Vi har ingen aning om hur framtiden kommer att se ut och det är ok. Att bygga en 5-årig strategi kring en felaktig vision om framtiden kommer snarare att begränsa våra möjligheter till kreativitet och innovation.
• Förutom att jobba med kompetensutveckling måste vi se över kultur och normer så att de lirar med den digitala logiken. I en snabbt föränderlig värld måste vi testa oss fram och i detta också våga misslyckas. Det är endast genom att våga och att faktiskt försöka som vi dels kan finna nödvändiga lärdomar, men också där vi hittar den nödvändiga innovationen.
• Vi måste avsätta tid för lärande, testande och utforskande. Med ständig förändring kommer också behov av ständigt lärande, och detta ställer krav på att tid avsätts och att stöd ges kring vad man som medarbetare förväntas att kunna.
• Ledarnas centrala roll måste se till att medarbetarna mår bra! En stressad hjärna är allt annat än innovativ och nytänkande. En stressad hjärna upplever förändring som ett hot vilket innebär att den nyfikenhet vi måste locka fram hos medarbetarna uteblir.

/ Judith